Ta nu för helvette och vinn någongång..

Rubriken har ingenting att göra med innehållet i det här inlägget. Bara P3 Delux inoficiella VM-låt som har fastnat i huvudet. Tillsammans med Stackars djur som fryser... (länkar på sandrafackel.blogg.se)

Tänkte bara klaga lite:

För jag får väl som ensam LC-are fara till Emma då! Hon som ville ta avsked. Fast å andra sidan är väl jag viktigast.

Men jag är int bitter.

//Mitt namn är Sandra Fackel

SLUTA BRÅKA! Gaaah...

Wooow wooow everybody som man säger i england.. Eller gör man?

Ny regel: inga personangrepp i bloggen eller IRL (jag ÄR en nörd). Vi måste hålla ihop och allt sånt...

Kan vi inte alla bara vara vänner, säg förlåt till varandra och bli bla blu. Okej, Cilla och Tjompi kanske kunde blogga oftare med å andra sidan kanske jag och Oscar är lite nördigare = tycker bloggen är roligare.
Det var ju faktiskt vi som hade högst snittbetyg (tror jag?)... Och det är inget personangrepp för:
1) Det gäller både Cilla och Tjompi (som föresten hade bra betyg dom också)
2) Jag säger alltså att jag är nördig
3) Punkt 2 är sann eftersom jag gör en punktlista...
4) Åh herregud...

//Sandra


"Tack för den här tiden".

Vad har hänt egentligen? Alla verkar så himla negativa!

Jag vet inte vad alla andra tycker, men Jag vill iallafall ha ett liv även om man inte går i skolan och är "social" varje dag. Tyvärr verkar inte alla vilja det. Eller så är jag bara dumpad. Jag tror faktiskt jag är totalt dumpad av de flesta.

Några av de senaste dissningarna:

Cilla: Jag vet inte om jag följer med på midsommar...
Carro: Jag vet inte om jag följer med på midsommar...
Tjompi: Jag orkar inte spela volleyboll...
Oscar: Vi får se om vi hittar på nåt i helgen...

Osv osv... Dessutom får man inget svar från en viss finne när man sms:ar och kollar festläget inför helgen.
Jag ska inte ut. Ingen annan ska ju det så, lika bra att lägga ner det där ett tag. Orkar inte vara den som pepar alla till att festa, eller hitta på nåt annat för den delen, längre.

Så från och med nu får NI kontakta MIG om ni, mot förmodan, vill mig något.

Skrivet av en besviken LC-are och (tydligen) före detta klasskamrat/kompis.

Deprimerad

Stora deppardagen är det idag - utan tvekan!
Allt känns bara jättedystert - ingen klass längre.

Åkte nyss och handlade - på vägen hem spelade de en av våra vagnlåtar;
Carola - Invincible

Jag måste erkänna att det rullade några tårar nerför kinden. Det känns så konstigt, de flesta kommer man ju att träffa igen, ganska ofta också kanske, men det känns ändå jättesorgligt. Det är som om någon skulle ha dött. Så fort man tänker på det blir man jätteledsen, varenda låt på radion går att förknippa med klassen - som nu "It's the moment I miss you" med någon.

Det är väl det att vi aldrig mer kommer att vara tillsammans flera timmar om dagen, fem dagar i veckan,
alla fester. ALLT!
Det var två dagar sedan det tog slut och vi har träffats varje dag sedan dess men ändå är det som ett "Långsamt Farväl".
USCH!

Nej nu ska jag sluta, börjar snart lipa igen.

Något positivt ändå är väl att London närmar sig - bara;

85 dagar kvar nu!

Idag vill jag hissa o dissa också!

Dagens diss blir klassupplösningar - så jävla dystra!
Dagens hiss - att klassen alltid kommer att finnas där.

Vid pennan: En dyster Oscar